En av mina systrar har varit sjuk under större delen av hösten. Mycket sjuk. Genom det har jag och min familj ofta besökt olika sjukhus och mött många i vårdpersonalen.
I vår familj har vi varandra, ett självklart och stöttande band. Den som har besökt vår syster har ringt eller sms:at de andra. Vid några lyckliga tillfällen har vår älskade syster själv med hjälp kunnat tala i mobilen med dem som inte har varit på plats. De flesta samtalen och besöken har avslutats med orden "jag älskar dig".
Så viktigt att vi har varandra, både för vår syster, som kämpar för att bli bättre, och för oss andra i familjen.
I helgen som gick satt jag vid min systers sjuksäng mitt i natten på Mava, medicinsk aktutvårdsavdelning, dit hon kommit från vårdavdelningen för att läget blivit sämre. Mot morgonkanten rullades en annan patient in på salen. Den patienten var orolig och akutvårdpersonalen lugnade tålmodigt.
Då tänkte jag än en gång på hur många fantastiska och vänliga människor jag mött under hösten på Akademiska sjukhuset, Mälarsjukhuset och Kullbergska sjukhuset. För den som inte har anhöriga, eller andra nära, vid sin sida är de än mer ovärderliga. Vardagens hjältar.