I dag ska inga pojkar tvingas vara pojkar och inga flickor tvingas vara flickor. Om man strävar efter att vara en medveten förälder, låter man förstås sina avkommor leva ut både sina pojkiga och flickiga sidor.
Sonen skulle således inte bara matas med småbilar, tågbana och leksakstraktorer, utan även tillåtas odla sin mjuka och omhändertagande sida. Alltså fick han som liten en docka, att klä av och på, bädda ner och låtsasmata.
Ointresset var monumentalt.
I stället önskade han sig som treåring en vändskiva till tågbanan.
Han fick sedan ett dockskåp. Att möblera, pyssla med och där dockorna kunde socialisera med varandra.
Men skåpet stod orört. Möblerna hissade han upp i sin leksakslyftkran.
Så fick vi en dotter. Som ärver storebrors leksaker och går klädd i hans urvuxna unisexkläder. När hon däremot får välja själv, blir det Froststrumpbyxor och en rosa snurrkjol som det går att dansa fint i.
Och plötsligt har den där gamla dockan fått en "mamma" som pysslar och bryr sig om.
Nåja, ingen ska i alla fall säga att vi inte försökte...