Dopping, i massor av år journalist inom public service men numera kommunikationskonsult, har länge kommit med saklig kritik mot hur språket används i främst SVT och SR. Kritiken har oftast mötts av kompakt tystnad.
När det till slut kom en reaktion, i form av en SVT-redaktörs uppmaning till den flitige kritikern att "tagga ner", fick Dopping nog och lade ner sina försök att påverka public service till det bättre. På sin blogg förklarade han att han inte ville känna sig som en patetisk rättshaverist. Det hjälpte inte att nyhetsdivisionens chef på SVT, Anne Lagercrantz, bad honom att fortsätta kritisera, berömma och ifrågasätta.
Dopping har dock inte slutat att ha åsikter på Twitter om språket. Det han gör är viktigt. I sommar har jag sett så många stavfel, syftningsfel och språkliga dumheter både här och där, att hälften vore nog. Alla slarvar vi och gör misstag. Men många gånger handlar det inte längre om slarv, utan om torftiga kunskaper. Och den som jobbar med att skriva eller tala måste behärska språket.
Författaren Theodor Kallifatides skrev i Svenska Dagbladet i augusti: "Jag vill inte vara en språkpolis. Däremot vill jag att det ska vara möjligt att tillägna sig ett nytt språk, och ett språk utan regler är inte ett språk utan ett signalsystem för de invigda".
Rasistiska internettroll har inte ens kunnat tillägna sig sitt modersmål, uppenbarligen, för de skriver ofta som krattor. Men jag kan förlåta dem för den usla svenskan (dock inte för hoten och hatet), för de har förhoppningsvis inte språket som yrke. Dessutom skriver de i bästa fall så illa att det knappt framgår vad de menar.
Den som skriver eller talar i jobbet måste vara en förebild. Det duger inte att, som i P1 Morgon i Sveriges Radio härom veckan, strunta i att översätta engelska ord till svenska. I ett reportage från Christiania använde en dansk man de engelska orden "statement" och "wake upp call". De översattes av reportern med "statement" och "wake up call". Vad är det för fel på "uttalande" och "uppvaknande"?
Inte ens från myndigheter och organisationer, på skyltar och i reklam blir det alltid rätt. Vad sägs om följande rubrik på en jobbannons hos arbetsförmedlingen: "Jobba med dem bästa - bli bäst"? Om "dem bästa" skriver så illa, hur uttrycker sig då "dem lite sämre"?
Och så alla dessa konstiga, direktöversatta uttryck: "det var allt för nu". "Hon går för guld". "Ta ut terrorister". Vart ska terroristerna tas ut? I ljuset där de spricker?
Vi kräver att en bilmekaniker gör sitt jobb rätt i detalj och att en tandläkare inte lagar och borrar lite hipp som happ. Varför ska det inte vara noga med språket? Och ja, jag är gnällig. Om jag hade ork att vara lika ihärdig som Staffan Dopping skulle jag gnälla ännu mer. Som Theodor Kallifatides så klokt förklarar: vi behöver ett språk med regler för att förstå varandra. Det är inte svårare än så.
Nu måste jag nog korrläsa den här texten minst tio gånger innan jag lämnar den ifrån mig.