"Marie, du måste ju söka vård akut!", utbrister vännerna efter blodsockermätarens utslag: 27,8.
Jag hade länge varit onormalt törstig, sprungit en massa på toa, formligen vräkt i mig choklad (mjölkchokladvarianten med helnöt och ofta upp emot 200 gram i ett nafs) men utan att gå upp i vikt, utan tvärt om tappat en del och plötsligt kunde jag ha jeans som länge legat orörda i garderoben. Att jag var trött och somnade tidigt på kvällen trodde jag mest berodde på det nya jobbet och den omställning som en sådan förändring trots allt innebär i form av nya intryck. Ja, jag kunde nog hitta förklaringar till det mesta kring det jag iakttog kring min hälsa. Och jag hoppades liksom att allt skulle vara bra nästa morgon när jag vaknade.
Men det blev inte bättre. När jag pratade om alla symptom med min mamma stod det plötsligt klart: det verkade ju som jag fått diabetes, tyckte min mamma som kände igen sig själv i beskrivningen från när hennes diabetes 1 upptäcktes. "Vi får ta blodsockret på dig nästa gång vi ses", sa hon.
Chansen att testa blodsockret dök upp snabbare än väntat. Och då visade mätaren alltså 27,8 vilket är en väldans mycket högre siffra än de 4-5 som de flesta normalt har i blodsockernivå.
Kvällen innan hade jag varit gäst på kommunens Höstbuffé och hållit föredrag om mig själv och Katrineholms-Kuriren inför en massa människor. Känt mig frisk och stark. Skulle jag nu alltså vara sjuk? Akut sjuk? Jag var ändå lydig och tog mig till sjukhuset. Och jodå, nog behövde jag vård.
Proverna visade att jag fått diabetes typ 1, det som ofta kallas barndiabetes men som kan debutera när som helst i livet. Min kropp kan inte längre tillverka insulin. De så kallad betacellerna i bukspottskörteln är förstörda.
Efter fem dagars sjukhusvård blev jag utsläppt med mina insulinsprutor och har sedan tränat hemma ett tag. Nu är jag på jobbet igen, med insulinet och blodsockermätaren i väskan. Det är skönt att vara tillbaka och det mesta känns faktiskt ungefär på samma sätt som innan. Men en sak har jag lärt mig: lyssna på kroppen och agera. Allt löser sig inte av sig självt över natten.