Min tid som bilbrännare

Jag har bränt upp två bilar. Men nu har jag slutat med sådant (hoppas jag).

Krönika2016-10-28 07:55
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag är en sann bilmarodör och min karriär började tidigt. Redan under övningskörningen styrde jag bilar ner i diken och i in i närliggande kofångare. Med åren har jag ökat svårighetsgraden.

Jag har bland annat blivit strandad i Gävle ovanpå en något större sten med en framhjulsdriven Hyundai, slaktat ett däck på samma bil i samband med att ha krockat med en lite för hög trottoar och nära nog tappat motorn på min Skoda på garageuppfarten, vilket hade varit genant.

Mina höjdpunkter som fordonssabotör är dock utan tvivel de två uppeldade bilarna. Premiären skedde för sisådär tio år sedan på Tingsgatan i Malmköping. Jag var på väg till jobbet på Skogaholms bageri i Eskilstuna när min Ford från 1980 stannade. Jag kikade under huven, där stod topplocket i full brand. Snart nog stod hela bilen i lågor.

Ett par år senare färdades jag på E4 mellan Malmköping och Stockholm när avgassystemet på min lånade Toyota Corolla exploderade med ett stort rökmoln i backspegeln som följd samt en brinnande motor som ett brev på posten. Jag fick skjuts till Solna av en lastbilschaffis.

Vissa har otur när de tänker, jag har en dokumenterad otur när jag sätter mig i en bil.