För ett tag sedan såg jag den franska nycirkusen Cirque du Soleils föreställning Quidam i Linköping.
Jag har sett den svenska gruppen Cirkus Cirkör vid några tillfällen. Första gången var då de provade vingarna i en spontanuppvisning i Stadsparken i Katrineholm. Jag föll som en fura, med tanke på hur kort jag är kanske man ska skriva att jag föll som en planta, för det jag såg. Allvar, skönhet, komik i en underbar blandning – och dessutom är det en cirkus utan djur.
Eftersom jag tror att den svenska gruppen haft den franska som förebild hade jag höga förväntningar när ljuset dämpades och publiken bjöds in i en svindlande vacker värld.
Det var så fantastiskt vackert att jag tänkte: "Nu börjar jag snart att gråta".
Efter ett tag var min hjärna trött av allt det underbara. Nästan mätt, kom jag på mig själv med att tycka.
Med Cirkus Cirkör var det just blandningen av sött och salt, som gjorde det största avtrycket. De skickliga konsterna, de fantastiska synintrycken, komiken som lockade till skratt och allvaret som fick fnittret att fastna i halsen gav en önskan: Mer!
I dag är det morgonen den 3 juni och i Caj Lundgrens (signaturen Kajenn) dikt "1 juni" står att vi varje år får hundra sommardar. Alltså har vi 97 dagar kvar att förvalta på bästa sätt. Därför kanske vi ska glädjas över en eller annan regnig dag. Det gör att vi uppskattar de underbara, soliga dagarna än mer.