Vi är där för att bli dömda, den ena av oss för sitt utseende. Den ena kvinnan vid bordet är expert på just detta. Tack och lov är det inte jag som ska bedömas av en domare utifrån hur jag ser ut på denna "skönhetstävling". Jag tror för övrigt inte att det finns skönhetstävlingar för skäggiga män i 45-årsåldern, vilket kanske är tur.
Våra konkurrenter och andra deltagare i den kyliga lokalen får då och då ta emot en och annan utskällning.
Jag befinner mig på hundutställning med min snart fem månader gamla hundvalp Börje. Det är Börjes första utställning och min tredje. Jag och Börje har precis fått springa i cirkel tillsammans med andra hundar av samma ras – golden retriever – samt deras hussar och mattar.
Femmånadersvalpar är ganska busiga i allmänhet, vissa på gränsen till ouppfostrade. Börje är både busig och ouppfostad i jämförelse med många andra hundar i lokalen. Han hoppar och biter i kopplet när vi ska springa fint framför domaren. Börje vill heller inte visa sina vassa tänder när domaren vill titta i munnen på honom. Jag känner ett lätt stresspåslag.
Men när Börje får en fin prisrosett och vinner en stor säck hundmat blir jag så glad att hussehjärtat håller på att explodera.
När jag läser kritiken som kvinnan vid bordet skrivit ner på blanketten blir jag stolt. Börje är inte bara en fin hund, han är även "välvisad" trots hopp och bit i kopplet. Kritiken avslutas dessutom med några ord som kan få mig att överväga hundutställning igen: "bra jobbat husse!".