Det finns grupper av människor som glider fram i livet på en räkmacka. Som får allt serverat och har självklara förmåner. De dikterar villkoren för andra och kan alla härskartekniker. De är vana att ingen säger emot, att alltid få som man vill.
En sådan grupp är vita heterosexuella medelålders män.
En annan är vi storasystrar.
Under uppväxten styr vi våra småsyskon med järnhand. Vi dikterar villkoren, har självklara förmåner och kan alla härskartekniker.
Jag minns en gång i ungdomen när familjen skulle ut på bilresa. Jag satt alltid fram. Att jag var lång och dessutom hade anlag för åksjuka hade lett till denna sköna förmån. Lillasyster, tre år yngre och dessutom kort i rocken, hörde med samma självklarhet hemma i baksätet.
Men den här gången ville hon sitta fram. Och inte bara ville - krävde!
Jag fnös till svar. Men föräldrarna ställde sig på hennes sida.
Detta hände långt innan "kränkt" blev ett modeord, men det var det jag blev. Jag trodde inte mina öron. En liten skit knep min förmån mitt framför näsan.
I dag minns jag dessa känslor när jag ser vita heteromän bli kränkta. När nån snor åt sig deras självklara förmåner. Till exempel storasystrar. Eller småsystrar.