Koppla upp, dansa till Sinatra och minns det ljusa

Chefredaktör Eva Burman skriver om en annorlunda jul

Krönika 24 december 2020 04:47
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det blir en konstig jul i år. Det har vi nog alla förstått. Och så får det väl kanske vara, vi har ju inte något val. Pandemin är långt ifrån över och sjukhusen fylls i detta nu av svårt sjuka människor. På vissa håll är kapaciteten på gränsen till vad man klarar av.

Så i stället för att förargas över inställda färjor, flyg eller stora firanden med släkten är det bättre att gilla läget. Många får nöja sig med att fira med sina närmaste. Andra får fira ensamma. Det senare är kanske en ny erfarenhet för många, men för andra är det vardag.

4 procent i Sverige ansågs vara social isolerade innan pandemin. Och för dem över 75 år är siffran ännu högre. Där lever 10 procent helt isolerade. Och pandemin har inte lett till att antalet socialt isolerade blivit färre, tvärtom.

Under året är det många som tvingats till ofrivillig ensamhet på grund av hemarbete eller då de tillhör en riskgrupp. Den psykiska ohälsan stiger också efter månader av hasande i pyjamas. 

Men 2020 behöver vi inte vara fullt så ensamma. Digitaliseringen gör det faktiskt möjligt att mötas på fler sätt än fysiskt. Du kan träffa mormor på äldreboendet, du kan äta julmiddag med kusinerna. Digitalt. 
Teams, skype, messenger eller facetime gör mötet möjligt – om du har en dator, smartphone eller läsplatta. 

Men för alla går inte ens det. 

Min jul blir inte densamma. Det blir den första utan min mamma i livet. Det känns konstigt, på många sätt, att hon inte får vara med oss. Senast vi firade tillsammans var på äldreboendet i Skellefteå. Då var hon pigg och glad, jag minns att hon dansade till Frank Sinatras Fly me to the moon. Hon var inte lika glad när jag och min syster lyckades starta brandlarmet på boendet två gånger före julmiddagen. Ett jäkla liv blev det. Personalen sprang ute i korridorerna, oroliga för storbrand på självaste julafton. Men det är inte så lätt att laga mat när automatlarmet inte accepterar ens lite värmeånga från ugnen. Vi hann dock stoppa det hela innan det gick iväg ett stort automatlarm till räddningstjänsten...

Min mamma kommer finnas med oss i våra tankar, för det gör ju så där extra ont när det lackar mot jul. Och jag vet ju att det är många som upplever just det. Sorg och saknad efter någon som inte längre finns med oss.

Till alla er som firar ensamma, det finns en ljusning. Till alla er som har någon att fira med, ta hand om varandra. Till dem som mist någon, minns det ljusa.

God jul och Gott nytt år!


Ämnen du kan följa