Kön till kassan där man beställde sitt kaffe med eventuellt dopp var lång. I kylmontrarna lockade sallader, smörgåsar och sockrat kaffebröd.
Solen lyste, men skuggorna började breda ut sig under de lummiga träden. Just därför paxade en kvinna ett bord åt sig och sin man. För att få det extra mysigt drog hon ut bordet på en solig plats. Och så la hon en tidning och en jacka kvar innan hon och mannen ställde sig i den långa kön.
En annan gäst som just fått sitt kaffe kom ut i trädgården och såg bordet i solen. Tidningen och jackan flyttades till ett annat bord i skuggan.
Efter en lång stund kom kvinnan som paxat en plats i solen ut med sin bricka och såg att bordet var upptaget av andra. Hon blev rasande och började uppbragt skälla på dem som slagit sig ned i solen.
Jag tyckte allt var obehagligt. Men då sa min syster:
– Det är klart att man inte får paxa ett bord. Det vore samma sak som om man i stället för att köa går förbi alla direkt till kassan för att beställa det man önskar.
Med det fick jag en tankeställare: Är det rätt att paxa?