Hans död fick förstås inte alls samma uppmärksamhet som David Bowies. The Eagles odödliga stämsång har väl aldrig varit riktigt creddig i Sverige trots framgångarna, och det har varit svårt att undgå töntstämpeln som stort fan.
Men som mitt hjärta grät när beskedet kom i veckan om att Glenn Frey dött i sviterna av vad som verkar en komplicerad sjukdomsbild. Glenn med sammetsrösten och sammetsögonen. Han som skrev och sjöng lead på ett antal av historiens bästa låtar inom americana/country. "New kid in town" och "Lyin' eyes" är två.
Jag hade inte slutat hoppas på ett åtminstone par nya låtar från bandet. Men nu när en av de stora örnarna landat för gott vill jag absolut varken höra eller se någon halvmesyr med en stackars ersättare för Frey. Vilket förstås aldrig kommer att hända.
Jag plockar i stället fram den gudomliga konsert-dvd:n "Hell freezes over" från återföreningen -94 och dör en smula av bandets knäckande versioner av över 20 hits.
Och så kikar jag igenom vårens skivsläpp, och blir nyfiken på hur nytt från Fatboy, Weeping Willows, Eva Dahlgren, Måns Zelmerlöw, Miriam Bryant och Massive Attack låter. Och funderar på vad den nätta boxen "The Elvis Presley RCA Collection" med 60 cd:s kan gå loss på.