Nyhetsinslaget med den skakade läkaren på akutmottagningen i Bergamo är på riktigt. Han pratar om katastrof. Desperationen går att ta på. Han kan inget göra för de döende människorna som väsande kippar efter andan i de överfyllda salarna. Det finns inga respiratorer kvar. Han står där i ett vanligt munskydd, utan skyddskläder.
Dantes inferno.
Moder jord har gett världen en käftsmäll. Det står klart när vi nu ser konsekvenserna av pandemin som sprider sig över världen. Kaotiska bilder från sjukhus i Italien gör också att många av oss får en föraning om vad som komma skall.
Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell konstaterar att Sverige i skrivande stund inte ens nått dag noll ännu. Alltså den dag då den ökända kurvan med smittspridningen börjar komma igång. Med andra ord, vi är fortfarande i begynnelsen av eländet.
En studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften The Lancet menar att Sveriges peak är 2,5 vecka bort från situationen i Italien.
Men trots att vi inte ens sett början av krisen kan vi konstatera att våra intensivvårdsplatser i Sörmland redan nu utnyttjas till nära hälften av den kapacitet den svenska myndigheten räknar med när det är som värst. Den norska motsvarigheten räknar med dubbelt så stort behov av vårdsplatser. Danmark tredubbelt. Ingen vet egentligen. För vi har aldrig varit med om något liknande i modern tid.
Men vad händer om Folkhälsomyndigheten räknat fel?
Den som lever får se. Frågorna är många. Oron är stor. Hos vissa. Men långt ifrån hos alla.
Och det är vad jag ser som vårt största hot - dom som lever som ingenting har hänt.
Det är dom som åker på skidsemester och partajar på After ski. Det är dom som tar med sina 70-plussare eller multisjuka anhöriga på lunch. Det är dom som promenerar in på ICA för att köpa två munkar i självplocket åt sig själv och den lika åldrade frun.
Det är dom som tänker; det händer inte mig. Eller ännu värre, jag klarar mig, jag är ju frisk.
Det måste förvisso vara ganska skönt och vilsamt att inte bekymra sig, varken om sig själv eller andra. Vi vet ju det där om strutsen. Men nu är det dags att dra upp huvudet ur sanden.
Sanningen är att när antalet svårt sjuka peakar om sisådär 2,5 vecka så kommer människor att prioriteras bort från intensivvård. Riktlinjer för vilka dom är har redan tagits fram. Det är de val vården nu kan tvingas ta - för att man måste. Rätt liv ska räddas.
Så alla ni som tänker; det händer inte mig. Tänk om. Social distans - för din egen skull - och andras. #flattenthecurve <3