Det gäller att komma ihåg att ställa väckarklockan på kvällen så man kommer i tid till jobbet. Lever man tillsammans med någon annan som gärna går upp tidigare kan det bli problem.
Som väl är, är det ofta övergående, efter några veckor hör man bara sin egen signal. Det finns hur många olika signaler som helst, alltifrån sakta ökande ljud till ett konstant bullrande från stora mässingsklockor.
Men, men ibland kan det gå fel. Som den gången undertecknad och framlidne fantastiska kollegan Anders Linde skulle till Tysslingen. Vi skulle göra ett reportage om alla sångsvanar som mellanlandade där.
Sagt och gjort, klockan ställdes på 03.00 vi skulle träffas i Läppe kl 03.45. Här gällde det att inte försova sig.
Trött i ögat somnade jag sent om sider men vaknade med ett ryck. Klockan hade inte ringt. När jag tittade på urtavlan var den nästan 03.30. På med paltorna och snabbt till Läppe. Här fick jag sitta och vänta. En timme efter överenskommen tid funderade jag på att ringa och väcka kollegan. Då svängde han in och jag frågade om han hade försovit sig. Nej, svarade han, klockan är ju bara 03.30 nu. Jag tittar på klockan, han har rätt. Vad lär man sig av detta då? Jo, vänta tills klockan ringer!