"Åh nej, nu kommer internet svämma över av sörjande posörer." Så sa en vän när beskedet om artisten Lemmy Kilmisters död kom förra veckan. Personligen vet jag ingenting om den mannen, kanske har jag stått på Roskilde och väntat på att känna igen någon hit, kanske inte. Men det är såklart alltid tråkigt när människor dör.
Rätt hade han i alla fall, den där vännen. Som vanligt snubblar vi över varandra i jakt på den mest insiktsfulla tweeten om den nyligen avlidne. Samma fenomen dök upp bara några dagar tidigare, när Beatles låtar släpptes på Spotify. Plötsligt var fan och hans moster Beatlesfans utan motstycke. Peak pinsamt nåddes 2013 när Nelson Mandela dog, och en bild på Morgan Freeman med texten "RIP in peace" cirkulerade på nätet.
Det är obegripligt. Varför beter vi oss såhär? Något typ av nytt budord vore på sin plats, något i stil med: "sörj inte din nästa offentligt."