År 2002 var min värld naturligt nog inte lika utvecklad som den är i dag. Inte kunskapsmässigt, inte musikaliskt, inte känslomässigt och inte heller socialt. Men det fanns något som lärde mig om allt det. Det hette Lunarstorm. Jag var tretton år gammal.
Lunar var på många sätt ett andra hem för mig. Det var där som jag på allvar började interagera med andra människor på nätet. Det var där i en skyddad community, ett sammanhang som var hemligt från föräldrar och syskon som jag fann vänner och blev förälskad. Jag vet inte hur många av er som kommer ihåg Lunarstorm, eller ens hört talas om det, men det var när det begav sig i mitten på tjugohundratalet en enorm samlingsplats för människor i Sverige. Och det var fantastiskt. Jag minns att jag spenderade hundratals, kanske tusentals kronor genom att på hemmets telefonlinje ringa och beställa Lunarstorm PRO, en funktion som gjorde att man kunde designa sin personliga profilsida med roliga ikoner och färger. Och så fick man ju framför allt högre status, det interna rankning-systemet. Högst status var coolast. Inte många var coolare än jag. Coolare.
2005 var jag i Scandinavium och såg Green Day. En makalös konsertupplevelse. En kille i publiken fick komma upp på scenen och spela med bandet under en låt och det hela slutade med att han fick behålla gitarren han spelade på. Efter konserten gick jag med i en Lunarstorm-grupp för oss som älskade Green Day. I den gruppen så var just denna person medlem och han berättade detaljerat om upplevelsen. Att han som var på scenen och spelade gitarr också var där. Vad var oddsen? I dag hade det inte varit en stor sak, men då var det otroligt. Jag hittade den personen där. Och jag hittade N. N är nog en av de personer jag pratat mest med i mitt liv. Hon var två år yngre, hon var från Bollstabruk i Norrland och vi hittade vår gemensamma nämnare i musiken. Vi pratade om allt och ingenting och vi gjorde det väldigt ofta och länge. På ett sätt var hon nog min bästa vän i mina lägre tonår, trots att vi aldrig träffats. Vi sågs fyra år senare. Men det är en annan historia. Det var nog inte romantiskt, inte på det sättet. Men det var intimt. Hon var viktig för mig. N är så starkt förknippad till mina första sociala kliv på internet och till Lunarstorm i synnerhet. När jag tänker på det så får jag en väldigt specifik nostalgisk känsla, en känsla jag trodde falnat för länge sedan. Sedan såg jag nyheten. Någon har återskapat Lunarstorm under ursprungsnamnet Stajlplejs. Allt ser exakt likadant ut som för fjorton år sedan.
Jag var tretton år 2002. Jag blev tretton år 2016.
Henrik Källman