Roland Blomkvist berättar om bilder i Katrineholms kommunarkiv:
År 1900 hade det lilla men expanderande stationssamhället Katrineholm mellan 2 000 och 3 000 invånare. De centrala delarna av samhället dominerades helt av Fredrikssons Träförädling AB.
Den före detta läraren och bondsonen Carl Fredriksson kom till Katrineholm 1876. Han var född i Dunkers socken 1843 och föräldrarnas tanke torde ha varit att den unge Carl skulle upprätthålla lantbrukartraditionen som släkten haft under flera generationer.
Jordbruksnäringen var på den tiden ett fysiskt krävande sätt att försörja sig på och då Carl redan från början hade aningen klen hälsa, valde han att i stället få sin utkomst inom läraryrket.
Carl Fredriksson ville dock mer. Han hade iakttagit de fina löv- och furuskogarna i trakten – idealiska för möbeltillverkning. Tanken slog rot(!) han skulle bygga upp en träindustri. Valet av plats var inte svårt. Fjorton år tidigare, 1862, hade Västra stambanan invigts och fyra år senare, 1866, stod Östra stambanan klar och Katrineholm blev en järnvägsknut.
Fredriksson startade verksamheten med en arbetsstyrka på tolv man och några snickerimaskiner vid Fabriksgatan i omedelbar närhet till järnvägen, ett idealiskt läge då det gällde inleveranser av virke och utleveranser av färdiga produkter. De senare bestod till en början av enklare snickerier såsom bland annat lådspån, spadskaft och sparkstöttingar.
Tjugofyra år efter starten år 1900 hade fabriken expanderat undan för undan och sysselsatte cirka 275 personer. Sortimentet bestod nu av det mesta som gick att tillverka i trä. Man tillverkade möbler till olika samhällsklasser och ändamål, inte bara ämnade för den svenska marknaden, hänsyn togs till det mode som rådde där möblerna skulle säljas.
Ett annat faktum som kanske inte alla känner till är att man på 1890-talet på Fredrikssons Träförädling i Katrineholm tillverkade monteringsfärdiga trähus, även dessa för export världen över. En
del sådana hus uppfördes även på hemmaplan, bland annat de tre arbetarlängor Fredriksson lät uppföra vid korsningen Fredsgatan-Vasavägen.
Carl Fredriksson pensionerade sig 1905 och avled fem år senare. Fabriken övertogs så småningom av Svenska Möbelfabrikerna och levde kvar en bit in på 1920-talet. Flera av byggnaderna fanns dock kvar ända in på 1960-talet och innehöll då andra verksamheter.
Till slut var alla synliga spår efter fabriken utplånade och den nuvarande parkeringsplatsen (med McDonalds) iordningställdes. Även området på andra sidan Vasavägen, som rymde brädgård och arbetarbostäder, tjänar som parkeringsplats.