På Garmlands guld och silver i Godsmagasinet har julen kommit. Det är ombonat och pyntat och i en stor vas breder en stor bukett doftande liljor ut sig. Vid sitt städ arbetar Bosse Hellgren med att knacka fram ett mönster på ett silverarmband med en egentillverkad hammare.
– Man får lära sig av sina misstag och det går alltid att börja om med metall. Jag älskar när jag får ett smycke klart som jag är riktigt nöjd med. Jag kan sitta och vrida och vända på det bra länge. Det är härligt med hantverk när man känner att man börjar behärska det, säger han.
Det var när Johanna Garmland ryckte in för att hjälpa en kompis som har guldsmedja på Gotland som Bosse Hellgren kom in i bilden. De två kände varandra sedan tidigare och hon behövde hjälp att titta till sin butik och smedja i Godsmagasinet. Han i sin tur har länge tillverkat smycken av gamla silverbestick och ville lära sig mer.
– Det här samarbetet kom till plötsligt, men det vinner vi båda på. Det har gett mig frihet att kunna göra annat och som lärling får utvecklas Bosse som smyckesdesigner. Han har en sådan potential och lär sig snabbt, säger Johanna.
Den konstnärliga ådran har Bosse Hellgren haft länge. När han arbetade i auktionsvärlden renoverade han gamla möbler och under nio år hade Bosse ett eget sliperi i Katrineholm.
– Jag putsade och polerade föremål åt bland annat Reijmyre glasbruk och firmor i stan, men när legojobben tog slut lade jag ner och blev vårdare på Karsudden istället, berättar han.
Som vårdare arbetade han mycket i terapins smidesverkstad och startade en liten silverbod på Karsudden.
För 15 år började Bosse tillverka smycken av gamla silverbestick och ställde i ordning en verkstad på hemmaplan.
– Jag gick i lära en tid hos Bengt "Yxan" Persson, som var silversmed och hade Valla bläster, för att lära mig att löda. Det tog ett bra tag innan jag fick till det. Det blev många timmar i verkstaden och mycket skrot, men man lär sig av sina misstag och det går alltid att börja om med metall. Jag sålde smycken på marknader och köpte material för förtjänsten, berättar Bosse.
Sedan ett par år tillbaka är han pensionär, men arbetar extra som personlig assistent på ett LSS-boende. Under hösten har han som Johannas lärling tagit sjumilakliv i sin smyckestillverkning.
– När jag kom till Johannas smedja klev jag in i en värld jag inte hade vistats i förut. Jag gick runt och tittade och tänkte att det här klarar jag inte, men hoppades få vara kvar och lära mig. Jag har alltid tyckt om konst och udda saker, välgjort hantverk överlag.
– Du är ju världens mångsysslare och har utvecklats så mycket sen vi träffades för första gången för åtta år sedan. Förr gjorde du gaffelkonst, nu gör du stilrena designsmycken, berömmer Johanna.
I montrarna står Bosses egendesignade alster utställda och Johanna konstaterar att det är tacksamt att få hjälp att bredda utbudet i butiken.
– Bosses silversmycken är ett bra tillskott. Det är inte alla som veta att vi har försäljning, men katrineholmarna är väldigt köpstarka.
– Jag gör tio grejor av samma typ, det rullar på och passar mig bra, konstaterar Bosse.
Att återvinna arbetar de båda två med i allra högsta grad och kunderna har fått upp ögonen för att ädla metaller kan få nytt liv.
Återbruk har gett oss mer kunder. Folk värdesätter sina guld- och silverföremål och vill ha dem omarbetade, berättar Johanna.
