Nakenbild publiceras på tränares FB-sida, tränare blir utesluten ur förening av moraliska skäl, känner sig kränkt och beslutar sig för att starta ny förening. Vill spela i högsta divisionen, men blir stoppad av stelbenta regler. En rafflande historia, där det står alla helt fritt att välja på vilken sida man ställer sig och vad man betraktar att se som sanning.
Men: Varför får vi inte höra någonting om det som verkligen är viktigt här? Nämligen barnen! För det har visat sig att det är just barn som drabbats. Hur då? Jo, det verkar vara lite svårt att få ihop medlemmar i den nya föreningen och ett intensivt värvningsarbete har inletts. De äldre tjejerna har förhoppningsvis förmågan att fatta väl underbyggda beslut om ett eventuellt lagbyte. Men hur är det med de yngre tjejerna som också de uppvaktas via sociala medier (!) i ivern att få ihop folk till den nya föreningen?
FBC säger sig vara klubben för de tjejer som ”vill utvecklas”. Ja, vem vill inte det? Förhoppningsvis blir de som byter lag nöjda. Men: Vad händer med de tjejer som blir kvar? De som kanske inte vill eller ens får vara med i FBC för att de ”bara spelar innebandy för att det är roligt”?
Vem tröstar de tjejer som kommer hem och är upprivna för att de känner sig svikna av sina lagkompisar och inte vet om de kommer att ha ett lag att spela i till hösten? Är det någon som tänker på att det inte bara är just lag som splittras? Att det är vänskapsband som hotas, löften som sviks och förtroende som brister. Hos barn (som borde spela innebandy just för att det är det roligaste som finns), men även hos de äldre tjejerna.
Ganska stora konsekvenser egentligen, om man tänker efter lite. Vad finns det som kan motivera detta? Förutom att en person kände sig lite kränkt, vill säga …
Till varje pris?