I en insändare i Katrineholms Kuriren skriver Urban Lundin om svårigheten att mäta kvalitet i välfärdstjänster. Ilmar Reepalu ådrog sig en hel del kritik i samband med att den sista delen av Reepaluutredningen presenterades. En av slutsatserna som utredaren framförde var att kvalitet inte går att mäta utan att administration och kostnader ökar kraftigt. En slutsats Urban Lundin alltså upprepar.
Men kvalitet går och bör mätas – främst för att vi skattebetalare ska få det vi betalar för men också för att kvaliteten för patienter och äldre ska säkerställas.
Genomgående under utredningens arbete har Ilmar Reepalu visat prov på att inte vilja ta till sig av tillgänglig fakta och forskning. Det har under arbetets gång blivit allt tydligare att målsättningen istället har varit att tona ned sådant som kan utgöra alternativ till en vinstbegränsning. Ett sådant alternativ är kvalitetsmätningar – för de finns redan, inte i alla branscher och lika detaljerat överallt, med de finns.
Samtidigt kan kvalitetsmätningar ständigt utvecklas och det är inte enkelt att utforma dem på ett ändamålsenligt vis. Men det är en stor skillnad på att erkänna utmaningen i att utforma kvalitetsmätningar och på att helt resignera inför uppgiften och överge kvalitetsuppföljningen. Vårdföretagarna och våra medlemmar tror på kvaliteten och arbetar nu för fullt med ett eget initiativ till redovisning av kvaliteten – en kvalitetsdeklaration. Vi kan inte göra allt, men vi kan göra det vi kan.
En begränsning av vinsterna kommer inte leda kvalitetsarbetet framåt utan istället vara en begränsning på bra verksamheter. Om det är kvaliteten som är det viktiga – följ upp och utvärdera den.
Håkan Tenelius
Näringspolitisk chef, Vårdföretagarna