En aldrig sinande kö med föräldrar och barn som fick sina autografer på t-tröjor, kepsar, armar eller vilken kroppsdel de nu pekade på. Bakom stod medhjälpare redo med fräscha spritpennor i takt med att de gamla gav upp.
Dessutom en hel del high-fivande och fotografering med idolerna. Den tålmodigt väntande kön bestod av allt från förlägna trettonåringar till halvt avsomnade förskolebarn och deras föräldrar som bar fram dem sista biten till målet. Och idolerna tog glatt emot alla, förstås.
−Vad har du där, ah en polaroid... Självklart! Är ni i samma gäng? Kom, kom...
Det märktes att Viktor Frisk var på hemmaplan.
−Men tja! Äntligen någon jag känner igen! Nejdå, det är bara kul att ni kommer här och hänger med oss! Tack så mycket, ha det bra! Tjenare mannen! Hallå, glöm inte tröjan!
Väl värt väntan tyckte Minna Lundblad och kompisen Sara Hugoh.
−De var bra! Till och med bättre än vi trodde…
Vilken låt var bäst?
−Shuffla! Och ”Put your hands up för Sverige!”
Shuffla var också favoritlåten för Jack Suhak som köat med pappa och lillebror.
−Jag har sett dem en gång förut, på Voxfestivalen, men det här var bättre, faktiskt.
Lilllebror Heros hade följt Samirs exempel och tagit av sig på överkroppen i värmen. Eller om det var för att genast kunna byta till den nysignerade t-tröjan. Han gillade ”Fick feeling” bäst.
Solen brände allt hetare och det var inte alla de unga beundrarna som ville nöja sig med sina trettio sekunder med idolerna, utan hängde kvar och försökte inleda samtal.
−Samir? Du har väl en Youtubekanal?
−Ja, det kommer upp imorgon…
−Ska du på spökjakt med Jocke?
−Nej jag vågar inte ...
−Jag har också en Youtubekanal! Pojken bokstaverar namnet noggrant, insisterar på att Samir ska gå in och titta vid tillfälle.
−Lova att du kommenterar...
Viktor drar sin vän tillbaka till signeringen, och de två börjar se aningens, aningens matta ut efter två timmars oavbruten älskvärdhet. Men är man i Eskilstuna så är man…
Sitter ni här efter varje spelning?
−Ja nästan, åttio procent. Men vi får se vad vi orkar framöver, det får bli varannan kanske…