Olyckan hände på riksväg 56 i Strängstorp på kvällen den 2 januari. Efter att undertecknad och flera andra personer i mitten av december iakttagit flera älgar, som vid olika tillfällen korsat vägen och chockat flera trafikanter, som varit nära kollision med dem, tog jag kontakt med väghållaren för att få ut varningsskyltar (älgskyltar).
Det var inte helt lätt att nå rätt väghållare och lika svårt blev det tydligen för väghållaren att få ut några skyltar. Det kom aldrig några! Så här kan det gå till för att träffa rätt. Ringde ett aktuellt nummer i Stockholm, som sedan skulle ”slussa” mig vidare ut till rätt väghållare i landet. Denna gång hamnade jag i Flen, hos en person som gladeligen kunde upplysa mig om att den aktuella platsen på väg 56 inte tillhörde hans område. ”Vi har väg 52, men väg 56 tillhör Eskilstuna”. Jag bad honom då koppla mig dit, eftersom han borde ha lättare att få fram rätt nummer än jag. Efter ca 1 min väntande fick jag plötsligt tutande i örat efter att han tydligen inte hittade numret.
Jag fick börja om och ringde upp Stockholm igen och bad henne koppla mig till Eskilstuna, samtidigt som jag upplyste henne om vart den delen av väg 56 hörde. I Eskilstuna svarade vägmästaren på Svevia. Jag förklarade mitt ärende och talade om platsen på väg 56. Denne svarade då; ”Den delen av väg 56 har inte vi, den har NCC”.
Kan du ge mig numret till NCC då bad jag honom.” Nej, jag sitter i bilen så jag har inte numret”. Tack för mig då och då får det väl bli en olycka fick han till svar från mig. Han ”drog då åt sig öronen” då han uppfattade mitt samtal som allvar. ”Jag kontaktar NCC då jag kommer in”; svarade han och därmed blev jag lite lugnare. Jag talade om platsen på väg 56 vid fart-kameran I Strängstorp då man kommer från Katrineholm. Han svarade då; ”Är det på Västeråsdelen?” ”Nej, det är på Katrineholmsdelen fick han till svar”.
Vad som därefter hände vet inte jag men några skyltar kom aldrig upp. Jag ansåg därmed att jag gjort vad jag kunnat och nu var det upp till väghållaren att göra sitt. Lite intresse bör man väl i alla fall ha för sitt arbete och för vägtrafikanternas bästa.
CG. Eriksson, pensionerad polis