Mottagningarna gick bra, men då kom fegheten ...

Det här var matchen som VVK skulle visa att de inte är så dåliga som tabelläget visar. Och att det här med servemottagningen var ett problem man hade kommit till rätta med.

Foto:

Övrigt2018-01-12 10:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det innebar att man satte sina två bästa servemottagare Mattias Lindberg och Marcus Torstensson i sådana roller att de skulle ta hand om det mest som farande i luften från gästande Södertelge. Och när matchen kom i gång sp spelade båda två helt lysande, de tog emot serveprojektiler från Södertelge så det stod härliga till.

Men ändå räckte det inte till.

Vi träffade Mattias Lindberg direkt efter matchen och han var förstås besviken, men han såg också en viss ljusning i spelet.

– Idag gick det väl rätt skapligt för mig och Marcus var jätteduktig, men tyvärr klantade jag till det till det vid några tillfällen.

Sådan är han Mattias Lindberg, oerhört självkritisk och snar att såga sig själv. Nu gjorde han dock en mycket bra match, sedan får han säga vad han vill.

Men en sak vi kom överens om var att VVK inte får ihop sina lagdelar.

– Det är många killar som är bra idag: Axel, Sam och Marcus, men vi får ändå inte riktigt till lagspelet. Kanske är det självförtroendet som felar. Vi gör så många enkla misstag och det gör aldrig Södertelge. Vi hittar inte varandra på planen och släpper bollar som vi ska ta. Vi har en hel del att slipa på de kommande träningarna, erkänner Mattias Lindberg.

Är det inte också så att ni blir ännu fegare efter 17–18 bollar?

– Jo, fegare är nog ett riktigt ord. Vi törs inte göra bollarna utan hoppas att någon annan ska göra dem i stället. Det gör att lag som Södertelge kan sätta press på oss och då går matcherna så här.

Klarar ni er kvar?

– Ja, nu tar vi sikte på den nionde platsen som väl innebär att vi kan slippa kvala nedåt och det ska vi klara, säger Mattias Lindberg.

Spelar VVK som de gjorde i andra set i torsdags då klarar man det här utan vidare, men då gäller det att man inte fegar ur i slutet av seten.