Omkring en miljon minkar lever på Sveriges minkfarmer och värmen innebär många gånger ett ännu större lidande än vanligt för dem, detta eftersom de har svårt att kyla sina kroppar utan att ha tillgång till att simma i vatten eftersom de tvingas framleva sina liv i små gallerburar.
Ändå står det klart och tydligt i den svenska djurskyddslagens fjärde paragraf att alla djur ska få utlopp för sitt naturliga beteende och skyddas mot onödigt lidande. Att minkarna inte får möjlighet att simma i vatten, trots att de har simhud mellan tårna, är inte det enda naturliga beteende som de förnekas på farmarna. De kan göra väldigt lite av det som är naturligt för dem, till exempel att vandra långa sträckor och att jaga.
Minkar som föds, lever och dödas på en minkfarm växer upp under extremt onaturliga förhållanden vilket får allvarliga psykiska och fysiska konsekvenser för dem – exempelvis sår och skador, för tidig död, stereotypa beteenden, apati och kannibalism.
Inte heller blir det bättre under vintern. Den så kallade pälsningen, då majoriteten av djuren dödas, sker i november genom att djuren gasas ihjäl.
Men det behöver inte vara så här. Alla räv- och chinchillafarmar i Sverige har redan lagt ned sin verksamhet, och det är på tiden att politikerna tar ställning även för minkarna genom att förbjuda det 50-tal minkfarmer som fortfarande finns, en gång för alla.
Daniel Rolke
Djurrättsalliansen