Efter lite småprat går det upp för mig att det inte alls är kolla djur det handlar om, faktiskt inga djur alls, utan mer ligga på rygg i mossan.
Det här är en vanlig kvinnas berättelse och de flesta av oss har en kompis, mamma, äldre kvinnlig släkting, eller en arbetskamrat som kan fylla i med fler historier. Män tar sig friheter, män tafsar på oss överallt.
Men i hösten 2017 börjar något hända, #metoo rörelsen startar och kändisar och vanliga män börjar falla som käglor. Många trodde det skulle ta stopp. "Nu får ni väl ge er”, alternativt ”får man inte krama en tjej längre och säga att hon är söt”? Nä, det stoppar inte och nä, den tjejen kanske inte alls vill bli kramad av dig. Märkligt, eller hur? Eller högst befriande!
Under ett halvår har hur mycket som helst växt fram som #timeout, #räckupphanden, #intedinhora, #utanskyddsnät, #ickegodkänt, #medvilkenrätt, #imaktenskorridorer och #deadline för att nämna bara några.
Den viktigaste i sammanhanget är #allavi där de som blivit utsatta för incest och pedofili kan stödja varandra. För det är det som är viktigast, kvinnor kan stödja varandra i de här grupperna.
Någon sa att proppen gått ur, jag tycker snarast att avloppet rensas.
Måtte #metoo aldrig tystna, och må vi kvinnor säga ifrån, direkt, när vi råkar ut för något vi inte gillar. Låt oss också ha modet att direkt sätta ner foten när vi ser en medsyster drabbas. Den kvinnliga kroppen är inte mannens ägodel, den är vår själs tempel. Och jag kan avslöja att den som råkat ut för tafsande som barn, tonåring eller vuxen kvinna kan få en enormt trasig självkänsla och en kropp som värker, för att män tagit sig friheter.
Men nu är det vi kvinnor som sätter agendan och är du en reko man då hänger du på och säger ifrån.
Gunnel Malm, Julita