För att hantera denna säck behövs en kranbil som kan lyfta säcken och transportera den till någon uppläggningsplats.
I och med att fosforfällan räknas som hushållsavfall har kommunen skyldighet att byta ut den när man anser att det behövs. Vad gör man med materialet i fosforfällan som inte får läggas på deponi?
Men varför ställer man miljökrav som inte har någon betydelse utan bidrar till att vi ökar miljöbelastningen?
En tänkbar förklaring är att man inte vet vad det handlar om. Ett normalt hushåll ger upphov till cirka ett kilo fosfor per år.
En tredjedel av fosforn finns i fekalierna som hamnar i trekammarbrunnen och som töms varje år.
Alltså kan det finnas 600 gram fosfor kvar som skulle kunna avskiljas i fosforfällan. Som jämförelse kan en svensk leråker innehålla 3 600 kilo fosfor per hektar eller bonden som sprider drygt 20 kilo fosfor per hektar på sin åker för att få en bra skörd.
Om man inte har fosforfälla så kommer marken att binda fosfor genom markretention på alla anläggningar som har infiltration i marken.
Men huvudfrågan är att kravet på att en fosforfälla ska installeras innebär att man tror att man gör en miljöinsats.
Gör man en livscykelanalys där man har med framtagning av materialet i fosforfällan, transporter av tunga säckar som måste ske med kranbilar och kvittblivning av det använda materialet i fosforfällan. Totalt handlar det om många tusenlappar för att ta bort några gram fosfor.
Här är ett exempel på missriktad miljöinsats som man med det snaraste borde avveckla.
Roland Ekstrand
Svensk Klimatcertifiering