Intresset för att, inte minst på denna tidnings insändarsidor, diskutera den offentliga konsten i Katrineholm är stort. Nu har kulturförvaltningen en föreläsningsserie på temat "vad är det för konstig konst i Katrineholms konsthall?" och på tisdagen föreläste konstnären Ruben Wätte på ungkulturhuset Perrongen.
Wätte är inte konstnär i bemärkelsen att han målar eller skulpterar. Konst- och konstnärsbegreppet är för honom vidare än så. Han skapar inte verk som går att äga, utan situationer som äger rum under en kort stund.
‒Konsten är det som händer där och då.
Ruben Wätte har intresserat sig för debatten i Katrineholm om den blå hästen, "Big blue", och förklarade för publiken på Perrongen – där ingen såg hästen som något annat än konst – att det finns två anledningar till att samtidskonst kan väcka en så stark känsla som avsky.
Ett skäl är ideologi, att man har en bild av hur samhället ska vara och en romantisk längtan till en annan tid – som inte ens har funnits. En sådan bild krockar gärna med samtidskonsten. Det andra skälet är psykologi, närmare bestämt projektion. Ruben Wätte drar paralleller till att se fel i andra människor när man själv är rädd att ha samma fel; man förstår inte konsten, man känner sig dum, och skyller det på konstnären.
‒Och ingen gillar att känna sig dum, säger Ruben Wätte.
Han rekommenderar att man i stället närmar sig konsten på ett barns förutsättningslösa vis och tar reda på vad den vill säga en i stället för vad konstnären vill säga.
‒Det finns inget rätt eller fel.