‒Jag hade aldrig kommit så här långt på egen hand, säger Olle Jansson.
‒Det är helt vansinnigt att lägga ner den här verksamheten. Som det ser ut i samhället i dag behövs den mer än någonsin.
TUNA står för Träning och utveckling nära arbetslivet och vänder sig till personer med någon form av psykisk ohälsa. Projektet startades i Eskilstuna 2008 och finns nu i hela länet och drivs genom ett samarbete mellan olika myndigheter.
‒Vi vänder oss till personer som lätt hamnar mellan stolarna, säger Pernilla Öjemar Engström som är samordnare för TUNA i Eskilstuna och Strängnäs.
‒Vården rehabiliterar till vardagen, inte till arbetslivet, och menar att personerna är färdigbehandlade. Arbetsförmedlingen å sin sida anser att de är för sjuka för deras verksamhet. Det behövs något mitt emellan och det är här vi kommit in.
Insatsen pågår under ett år och inleds med att deltagaren får träffa en coach ett antal gånger för att kartlägga personen möjligheter.
‒Därefter hjälper vi att hitta en lämplig arbetsgivare att arbetsträna hos, berättar Pernilla Öjemar Engström. Det ska vara en långsiktig lösning där deltagaren har möjlighet att växa, bli starkare och orka mer och mer.
Under hela tiden håller deltagaren och coachen regelbunden kontakt.
För AnnCatrine Jäderlund och Olle Jansson har konceptet varit en framgång. Båda drabbades efter många år i yrkeslivet av utmattningssyndrom. AnnCatrine Jäderlund jobbade inom äldreomsorgen och Olle Jansson som bilmekaniker.
Båda beskriver att de under flera år bet ihop och kämpade på sina jobb innan det tog fullständigt stopp.
‒Först nu förstår jag hur dåligt jag mådde, säger AnnCatrine Jäderlund.
‒Jag kunde sova 22 timmar per dygn klarade knappt av enkla saker som att koka makaroner. Jag visste liksom inte hur man gjorde.
Olle Jansson berättar om liknande upplevelser, om hur hjärnan liksom inte fungerade.
‒Jag kunde hitta min mattallrik på skohyllan när jag släppt ut katten, eller försöka äta korv med sked.
Så småningom, efter lång sjukskrivning, mådde de bättre men vägen till att börja arbeta kändes omöjlig.
‒Vem skulle anställa mig om jag berättade att jag var utbränd och sjukskriven, säger AnnCatrine Jäderlund.
När de började arbetsträna genom TUNA blev det i helt andra branscher. AnnCatrine Jäderlund inom industrin och Olle Jansson som fastighetsskötare. Och de började i långsam takt – tre timmar om dagen, tre dagar i veckan.
‒Det räckte, jag var helt slut när jag kom hem, berättar Olle Jansson.
Nu har de slutat på TUNA. AnnCatrine Jäderlund är uppe på halvtid och Olle Jansson på 75 procent. Båda ser positivt på framtiden, men säger också att det hade varit svårt utan stödet från TUNA.
‒Coachens engagemang är livsviktigt, säger Olle Jansson.
‒Det är också viktigt att man får ta det i sin egen takt, säger AnnCatrine Jäderlund.
Sedan flera samarbetsparter dragit sig ur kan verksamheten TUNA snart vara ett minne blott. Samarbetet mellan olika myndigheter är nödvändig för att det ska fungera som tänkt.
‒Om inte ett mirakel inträffar stänger vi vid årsskiftet 2018/2019, och vi tar inte längre in nya deltagare, säger Pernilla Öjemar Engström.
‒Det känns jättetråkigt när allt fler, också ungdomar, drabbas av psykisk ohälsa.
Arbetsförmedlingen var först att dra sig ur samarbetet. Därefter följde kommunerna Eskilstuna och Gnesta, Försäkringskassan och Landstinget. Därmed faller huvuddelen av finansieringen.
‒Vi väntar besked från övriga kommuner, först när vi vet hur de ställer sig kan vi gå vidare, säger Ola Wiktorson som är förbundschef för Samordningsförbundet RAR vars uppdrag är att jobba för samarbete mellan olika myndigheter i Sörmland.
Det var RAR som startade TUNA-projektet på försök i Eskilstuna 2008, och som under åren varit en delfinansiär när verksamheten vuxit.
I februari i år lades ett förslag fram för finansiering av TUNA från och med 2019. Totalt kostar verksamheten cirka 10 miljoner kronor om året. Enligt förslaget skulle RAR, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och landstinget stå för 2 miljoner vardera. De nio sörmländska kommunerna skulle dela på resten i förhållande till folkmängd.
Ganska snart stod det klart att flera stora samarbetspartner drog sig ur, trots att man under åren varit nöjd med verksamheten och ser behovet.
‒Vårt uppdrag är arbetslivsinriktad rehabilitering, och de här personerna är oftast för sjuka för det vi kan erbjuda, säger Kristina Bengtsson som är chef för Arbetsförmedlingen i Eskilstuna och Strängnäs.
‒ Dessutom finns det numera i flera kommuner insatser som förbereder dem för fortsatt rehabilitering hos oss.
Försäkringskassan motivering är att dess uppdrag är utredning, tillsyn och samordning.
‒Däremot ska och kan vi inte utföra eller finansiera insatser inom social eller arbetsinriktad rehabilitering, säger Ulrika Björnberg, områdeschef för Försäkringskassan i Sörmland.
Eskilstuna, som också hoppar av, är den största kommunala finansiären.
‒Vi har redan ett stort utbud av insatser för den här målgruppen, säger Thure Morin, chef för arbetsmarknads- och utbildningsförvaltningen.
‒Jämfört med andra verksamheter har inte TUNA på senare år fått de effekter vi tycker behövs.
Att landstinget dragit sig ur är en ren följd av tidigare avhopp.
‒Vi tycker att verksamheten varit bra, men den måste bygga på samverkan och solidarisk betalning, landstinget kan inte ensam stå för finansieringen, säger Asghar Farahani Shiviari, chef för Hälsoval Sörmland.
Ännu finns inget definitivt beslut om TUNA:s framtid.
‒Vi får se var vi landar när vi fått svar från samtliga, senast 15 juni, säger Ola Wiktorsson.
‒Även om det pekar i en riktning har vi ingen klar bild i dag.