I boken ”Mitt i allt” utgiven 2012 skriver han om den arabisk-egyptiska kulturen att den är citat ”varm och gästvänlig.”
Men han visar också på en annan sida av kulturen där mindre smickrande inslag ingår, åtminstone med västerländska ögon mätt. Således skriver han på sidan 278 ”Barn och kvinnor hålls i tukt och förmaning med aga och misshandel. En kvinna som visar sig offentligt utan manlig eskort är medveten om att hon i det ögonblicket blir föremål för tusentals mäns lystna blickar och ger hon sig in i trängseln vet hon att händer kommer att treva över hennes kropp.”
När invandrare från dessa kulturer tar sig in i västvärlden och konfronteras med det nya landet så innebär det då inte att invandraren automatiskt lämnar sin gamla invanda kultur för det nya landets dito. För eftersom invandrarna i Sverige inte behöver assimileras till det svenska sättet att leva så är det väl inte så märkligt om de i det nya landet fortsätter att utöva sina gamla invanda traditioner. Något annat vore väl överraskande. I alla fall har det visat sig vid de senaste åren av nyårsfester och olika musikarrangemang vilken kultur många av de invandrade folken föredrar.
Kenta
Svar direkt: Katrineholms-Kuriren har bett Robert Skoglund, som är engagerad i frågor om integration och mänskliga rättigheter, att svara på ovanstående insändare:
Först vill jag säga att jag inte läst Herman Lindqvists bok "Mitt i allt". Jag har däremot med intresse läst andra historiska böcker han har skrivit.
Att vi alla formas efter den kultur vi lever i kan nog stå oemotsagt. Insändarskribenten funderar kring om den som kommer ifrån en annan kultur har förmågan att anpassa sig till svensk sill och nubbe med små grodorna. Att dansa runt en midsommarstång för att senare bli väl överförfriskad med inte alltför sällan inslag av våld och övergrepp, inte heller sällan mot kvinnor. Nu är det bäst att tillägga att det naturligtvis inte gäller alla män/kvinnor.
Jag tror att den som tvingats fly från sitt land, ifrån krig och elände i de allra flesta fall gör sitt yttersta för att integreras i det nya landet. Sen har vi i Sverige kommit så mycket längre när det gäller jämställdhet. För de allra flesta är det självklart att en kvinna skall ha samma rättigheter och möjligheter som en man. Vi är sedan årtionden vana vid att man delar på hushållsarbetet och barnen. Ja, kanske inte hos vissa av våra föräldrar dock. Där finns fortfarande en tydlig uppdelning.
Vi har också gjort en historisk resa där jämlikhet och jämställdhet under många år vuxit sig allt starkare och blivit en självklarhet. Den resan tog många, många år och vi är ännu inte helt i mål. Då kanske det inte är så svårt att förstå att det även kan ta lite tid för våra nya medborgare att förstå och leva som vi gör.
Det stora felet skribenten gör är att dra alla över en kam. Han påstår att alla som invandrat till oss håller sina barn och kvinnor i tukt med aga och misshandel. Att så fort dessa unga män kommer i större folksamlingar måste man "kladda" på unga tjejer. Samma retorik fick vi homosexuella höra då man sa att vi var farliga för barnen. Vi var översexuella och pedofiler. Det stämde i alla fall inte på mig. Jag tror att det är viktigt att se alla som en individ. Gör man sig skyldig till ett brott skall man lagföras för detta, som en individ. Att utmåla vissa grupper skapar bara misstro och i värsta fall leder det till hatbrott. Sådana tycker jag att vi sett tillräckligt av. Det är vi och inte dom.
Robert Skoglund