Miro Simics kunskap om en av de största nationalskalderna stannar inte vid texter och toner. Årtal, namn, skeenden, böcker, konstverk; hemmet som han delar med hustrun Oddveig är fullt av Bellman och det som inte finns fysiskt har han i minnet.
Intresset föddes kanske mest av slumpen, när Miro Simic på 1970-talet kom över två böcker på NK i Stockholm: Fredmans epistlar och Fredmans sånger, i arrangemang av gitarristen Roland Bengtsson.
‒Det finns hur många tolkare av Bellman som helst. Jag blev väldigt tagen av Fred Åkerströms stil, säger Miro Simic som är förundrad över hur Carl Michael Bellman på ett originellt sätt kunde förena musiken med sin poesi.
‒Han hade något unikt.
‒Jag gör Bellman på mitt sätt och både spelar instrumentalt och sjunger.
Miro Simic bodde i Södertälje i 40 år och var gitarrlärare på kulturskolan. Efter Södertälje blev det fem år i Nykvarn, men paret Simic längtade efter lugn och tystnad på landet.
Så för ungefär ett halvår sedan gick flyttlasset till en villa i Högsjö, där paret fick kontakt med Ditt skafferi. Det har i rask takt lett fram till 1700-talskvällen den 24 mars, "I Bellmans fotspår". Förutom att Miro Simic kommer att tolka skalden så ska han ha en utställning ur sin Bellmansamling. Och så blir det en meny med inspiration från Bellmans tid, då Frankrike var den stora inspirationskällan ända ner i grytorna.
Miro Simic har framträtt mycket internationellt och han har förstås tagit med sig Sverige och Bellman till scener där han både har föreläst och spelat.
‒Det har bland annat varit Sibirien, Ural och i Jakarta där vi var 80 gitarrister på scenen.
En gång på en rysk gitarr- och poesifestival vid Volga fick 140000 personer i publiken lyssna till "Så lunka vi så småningom".
‒Den här musiken går överallt. Den är internationell, helt enkelt, säger Miro Simic som inte bara tolkar Bellman på svenska utan också på ryska.
‒Någonstans långt borta i Ryssland finns det en Bellmanklubb, berättar Miro Simic.
Genom att sprida Bellmans lyrikskatt så långt det går vill Simic bidra till att hålla minnet levande av en skarpsynt och begåvad betraktare av ett Stockholm präglat av fest och fattigdom, förlustelser och förfall.
‒Bellman dog för mer än 220 år sedan men är fortfarande aktuell. Det kommer hela tiden nya tolkare av hans musik.