Denna ljumna septemberkväll vid Djulöstranden krusas inte vattenytan av något annat än kanoter flera hundra meter bort och från den röda hallbyggnaden hörs muntra melodier från radion.
Där inne står Daniel Lagmyr och lagar kanoter och utanför hittar vi kanotklubbens vice ordförande, Karin Lagmyr. Kvällen är inte olik andra kvällar för paret, som har alla tre barnen aktiva i föreningen – varav sonen Linus Lagmyr senast uppmärksammades i samband med att han tog silver i Höstregattan. Det är otaliga veckotimmar som familjen tillbringat vid Djulö.
– Jag hade väl suttit i en kanadensare förut, men aldrig paddlat riktig kanot. Det är ungefär fem år sedan som barnen gick i kanotskolan här och fastnade för sporten, berättar Karin.
Successivt slussades familjen mer och mer in i föreningen.
– Daniel började hjälpa till från början, han har paddlat kanot som barn och visste mycket sedan tidigare. För mig började det med att hjälpa till på tävlingar till att så småningom ta mer och mer ansvar för att nu bli vice ordförande.
Och visst har även Karin börjat paddla kanot, även om det inte är någon tävlingssatsning.
– Jag tycker det är skönt och härligt att vara ute, en sån här kväll till exempel. Sedan kan jag nu också lära ut grunder till yngre grupper. Men att tävla är jag inte sugen på.
Karin är uppvuxen på en bondgård utanför Baggetorp och satsade själv på dressyr i tonåren. Men när det blev dags att gå från ponny till häst i samband med att hon fyllde 18 år, valde hon i stället att sluta.
– Ridningen gav mycket. Visst, den sväljer mycket tid men man blir mer ansvarsfull.
Lite av hästintresset får plats i vardagen, i och med att dottern Tyra rider.
– Det är roligt att ha ett delat intresse på det sättet. Nu kan vi ta varsin häst och rida ut i skogen, vilket är väldigt härligt. Att vara i naturen är enligt mig den bästa rekreationen.
Det egna ansvaret har blivit en central bit i Karins karriär. Hon driver sedan 20 år tillbaka verksamhet som fotterapeut.
– Det bästa är att man styr sin egen tid, men å andra sidan lever man alltid med sitt företag och ser till att arbetet blir av. Det finns ingen annan att skylla på. Men jag trivs med det jag gör – jag började i liten skala med en deltidsstjänst på 25 procent och har hela tiden utökat tiden i företaget, berättar hon.
Att både hon och partnern Daniel engagerar sig så mycket i KKK förklarar hon enkelt:
– Så länge barnen har intresse kommer vi att vara delaktiga och göra det vi kan. Hade de gillat någon annan sport, hade vi förmodligen hamnat i liknande roller i den föreningen, säger Karin och förklarar att de utöver tiden i kanotklubben försöker att göra vad de kan för att stötta dottern Wilmas gymnastikförening och att en hjälpande hand är
a och o i stallet också.
– Sen är det roligt att vara delaktig. Man får så mycket tillbaka när man hjälper andra. Så det finns ett personligt intresse också, så klart. Men barnen styr, än så länge. Sedan vet man aldrig om vi kanske blir sådana som stannar kvar i föreningen ändå.
Att hela familjen genom föreningslivet får både frisk luft och motion är också en fördel.
– Man vet ju hur bra det är med en aktiv livsstil, både för barn och vuxna. Så det blir ett sätt att hålla i gång, avslutar Karin Lagmyr.