Nu senast frågar sig Mattias Elensjö (KK, 16 januari) hur vi kan tillåta oss att bestämma när husdjuren ”serveras mat, vad för sorts mat, när det ska rastats och vilka rättigheter i hemmet som ska ges.Genom att köpa ett husdjur så stöder du djurens fortsatta utnyttjande…”
Jag kan i stor utsträckning hålla med om detta. Att ha sällskapsdjur är tveksamt ur moralisk synpunkt. Men sen gör Elensjö den stora kullerbyttan. Han tycker att vi ska adoptera husdjur i stället för att köpa dem! Vilket problem har man då löst? Skulle ett sällskapsdjur ägt av Elensjö ha större möjligheter att förverkliga sig själv än andra hundar och katter? Är det rätt, Elensjö, att adoptera ett djur ”för att få sällskap, kärlek och liv”. Är det bättre än att köpa djuret?
Elensjö radar upp en mängd sjukdomar som djuren dras med, och ser dem som ett resultat av avel. Jag kan berätta att vilda djur, precis som människor, hundar och katter, drabbas av sjukdomar ”som cancer m.fl. har ögon, öron, tand, hud (har Elensjö sett en skabbräv, som vansinnig av klåda inte kan äta, utan istället dör av svält?), rygg, led, höft och rörelsebesvär”. Alla vilda djur dör som en konsekvens av sjukdomar eller olyckor. Skillnaden gentemot husdjuren är att husdjuren kan få hjälp mot sina krämpor, det kan inte skogens djur.
Djurens Rätt tror att om vi bara lämnar djuren fritt spelrum, så kommer de att leva i en ursprunglig Edens lustgård. Suck, säger jag.
Urban Lundin