Använd resurserna till förebyggande arbete

I år är det valår och en stor valfråga bland de etablerade partierna (möjligen undantaget VP och MP) verkar bli en tävling om vem som effektivast ivra för vad man kallar ”hårdare tag”.

Signaturen RB vill helst inte se Ulf Kristersson som ny statsminister.  FOTO: CLAUDIO BRESCIANI/TT

Signaturen RB vill helst inte se Ulf Kristersson som ny statsminister.  FOTO: CLAUDIO BRESCIANI/TT

Foto:

Övrigt2018-02-09 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vad jag förstår är det främst mot de kriminella man vill bli tuffare. Lås in fler människor längre. Åsikten är förståelig eftersom människan nog är den enda djurart som har förmåga att ha hämndbegär eller glädjas åt andras lidande.

Naturligtvis vet jag att samhället måste skyddas från vissa individer och att inlåsning är det medel som står till buds. Men de forskningsrön jag tagit del av tyder inte på att hårdare och längre straff skulle ha någon positiv inverkan på brottsligheten. I vissa fall tvärtom har det visat sig.

Att som Jimmie Åkesson (och kanske någon mer) vilja gå in med militär i företrädesvis invandrartäta förorter, vore att starta ett mindre inbördeskrig. Visst, vi måste få bukt med våldet som råder nu, men får inte glömma att förebygga för framtiden. Ingen (utom möjligen Åkesson) vill ha ett samhälle med pansarfordon på gatorna, då har man gett slaget förlorat. Vi borde använda resurser till förebyggande arbete bland ungdomar, i stället för att bygga fler dyra fängelser. Ungdomarna måste fångas upp i unga år och bli bemötta med den respekt som vi andra tar för given. De måste ges möjlighet att se andra värden i livet än kriminalitet och våld i jakten på snabba pengar.

För många ungdomar innebär medlemskap i ett kriminellt gäng att de får den bekräftelse de saknat – de blir någon att räkna med. För att ge dessa ungdomar, inte sällan med krigstrauman i familjen bakom sig, en möjlighet att integreras i det svenska samhället. Resurser borde finnas eftersom regeringen Reinfeldt ansåg sig ha råd med inte mindre än fem skattesänkningar under sina åtta år vid makten.

I höst kan vi i värsta fall vakna upp till i stället ur en mardröm och kunna konstatera att vår nye statsminister heter Ulf Kristersson, en man som öppet deklarerar att han ytterligare vill försämra levnadsvillkoren för de som har det sämst till förmån för de som har det bäst och som tycker det ska premieras att ha vassa armbågar och gå över lik för att själv nå framgång.

RB