Jag har arbetat i 45 år och gått i skolan många år. Jag har betalat skatt alla år inte haft några avdrag eller kryphål. Idag ”gick jag på stan ” för att fönstershoppa lite, något annat kan jag inte göra av förståeliga skäl.
I ett gatuhörn var det framställt massor med krysantemum i olika färger. Dom var så vackra och jag kände hur mycket jag ville ha en kruka. Den skulle vara så fin på min balkong. Men den kostade över 100 kronor, så det var inte att tänka på.
Förr var jag lite berömd hos mina barnbarn för att ge kluriga presenter. Nu har jag knapp råd att skicka ett gratulationskort. Tillsammans med frimärket är det nästan 50 kronor. Hösten har kommit och jag kan bara hoppas på att det varma vädret håller i sig. Om inte måste jag sätta på värmen och då blir det 500 kronor till minst i månaden. Hela förra vintern hade jag bara råd med 20 grader inne. Det var inte skönt. Jag går in på mataffären för att köpa lite mejerivaror. Då känner jag en av mina älsklingsdofter rökt lax, men det är inte mig förunnat. Det är för dyrt. Det får bli gröt ikväll igen.
Medicinerna har jag inte råd att hämta ut, jag har inte kommit upp till frikort ännu. Frisören skulle sitta fint, men jag får väl spara ut till långt hår. Det känns i bland som man blir tvingad att välja bort viktiga saker som olika media, skrämmande. Vi är nästan 360 000 fattigpensionärer i Sverige nu och det växer hela tiden.
Galenskaparna sjunger: Det ska va gott att leva,annars kan det kvitta,det ska va lätt att leva.....
Bekymrad pensionär