Dessutom utmärkte sig Vingåker i idrottssammanhang genom att under flera år komma tvåa i dåvarande elitserien i bordtennis. Efter denna idrottsframgång kom t.o.m. Vingåker att bli kallat för Silveråker. Vem minns väl inte skönsvingande Reidar Ljungströms framfart i bordtennishagen uppe på Widengrens lunchlokal.
Dagens Vingåkerspensionärer kan endast bevara minnet av denna fantastiska Vingåkersera.
Nu jakten på pensionärer. Nej idag förknippas Vingåkers kommun med något helt annat. Nitiska miljöinspektörer som gör livet surt för många landsortsbaserade pensionärer. Helt oaviserat smyger dessa inspektörer runt i trädgårdarna, som vore ett mord begånget.
Kan möjligen dessa miljöinspektörer ha missat någon lektion under sin utbildning i vett och etikett? Till allmänt hyfs hör att man knackar på hos fastighetsägaren och presenterar sig. Det skulle dessutom underlätta hela ärendehanteringen.
Inspektörernas ålägganden på fastighetsägarna har efter besöken i många fall varit godtyckliga och i vissa fall rent felaktiga. Det språkbruk som används i inspektörernas skrivelser underlättar definitivt inte förståelsen för mottagaren.
Utlovade besked om att anläggningar varit okej har uteblivit. Först efter flera påminnelser har kommunens miljöavdelning vaknat. Handläggningen har försvårats på grund av att ärenden ofta dribblats mellan olika inspektörer. För gemene man är det ofattbart att många äldre människor tvingats till 6-siffriga utlägg som inte alls står i rimlig proportion till miljönyttan.
Vem vill flytta till en kommun som behandlar pensionärer på detta sätt?
Undrande pensionär