Häromveckan presenterade Klas Eklund, på uppdrag av ESO- Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ett förslag till en ny skattereform. Förslaget fick välförtjänt stor uppmärksamhet i media.  Eklund har många kloka förslag till förenklingar och förbättringar av skattesystemet med bland annat sänkta marginalskatter. 

I sin presentation varnade Eklund för att det säkert kommer att komma kritik från olika särintressen på detaljer i hans förslag. Ett smart retoriskt grepp för att slippa synpunkter. På ett område finns det dock verkligen anledning att ifrågasätta Eklunds agenda. Först förklarar Eklund hur viktigt det är med konkurrenskraftiga ägarskatter och konstaterar också att Sverige har väsentligt högre skatter på kapitalvinster än andra länder. Ändå föreslår Eklund därefter en höjning av entreprenörsskatten (3:12-reglerna) från 20 till 25 procent, alltså en höjning med hela 25 procent.

 Med tanke på den avgörande roll entreprenörskap har för att skapa välstånd och sysselsättning är detta inte så klokt. Är det något vi verkligen bör måna om är det goda villkor för investeringar i små och växande företag där fyra av fem jobb skapas. Risktagande är en skör planta som tar skada av varje hot om sämre villkor, något som Eklund själv pekar på när han identifierat att till och med debatt om sämre villkor påverkat företagens utdelningar. 

Att värna goda villkor för entreprenörskap i Sverige är inget särintresse. Det ligger i allas intresse att måna om långsiktigt goda och stabila skattevillkor för de entreprenörer som skapar vårt välstånd.