Det var till tågstationen i Katrineholm som många av Fogelstads kursdeltagare anlände och tog sig vidare med buss till Fogelstad i Julita till den plats som idag rymmer så mycket kvinnohistoria.

I år för hundra år sedan blev kvinnor för första gången rösträttsberättigade och valbara till Sveriges riksdag. Det var en milstolpe – resultatet av en kamp som kvinnorörelsen länge hade fört.

Vad som förväntades av en manlig medborgare på den tiden var solklart: Han skulle arbeta, försörja familjen och delta i det offentliga politiska livet. Men vilka var förväntningarna på en kvinnlig medborgare? Vad skulle hon bidra med till samhället? 

Det stod klart att kvinnor INTE förväntades förvärvsarbeta och framför allt INTE kliva in på den offentliga arenan och dela makt och ansvar med den manliga delen av befolkningen. Möjligen, men bara möjligen, kunde hon få representera gruppen kvinnor – i fackföreningen, i någon styrelse eller i politiken. Men att en kvinna skulle kunna skulle representera män var länge näst intill otänkbart.

För hundra år sedan var Sverige starkt uppdelat samhälle och är det till viss del än idag: Därför lever kvinnor fortfarande under väldigt olika villkor, har olika förutsättningar och olika intressen – men en sak har kvinnor alltid kunna enas om: Vi vill vara med och bestämma!!! VAD som ska bestämmas och VILKA beslut som ska fattas ska naturligtvis diskuteras och olika åsikter brytas mot varandra.

Under många år hade Medborgarskolan Fogelstads folkbildande verksamhet en stor betydelse: hit kom tobaksarbeterskor, sömmerskor, industriarbeterskor, hemarbetande och många andra som under några veckor fick formulera sina tankar, stärka sitt självförtroende och skaffa sig kunskaper; inte bara om politik och samhälle utan också om de strukturer som i alla tider hindrat kvinnor från att ta sin rättmätiga plats. 

Medborgarskolan Fogelstad förkroppsligade just det som är folkrörelsernas och folkbildningens kärna och demokratiska potential. Samtal och bildningen – för samhället, men också i kritisk dialog med det samhälle vi lever i, som för några kvinnor är den bästa av världar, med långt, långt ifrån för alla.

Medborgarskolan upphörde 1954 och dess verksamhet föll i glömska tills kvinnor i Julita på 1990-talet började prata om skolan och agera för att minnet av skolan inte skulle glömmas bort. 

Jag vill rikta ett stort tack till alla er som då och sedan dess arbetat både med att levandehålla minnet och tack till er som nu arbetar med förhoppningen att folkbildningens och kvinnofrigörelsens fana åter ska vaja över Lilla Ulfåsa. 

Jag vill också hälsa alla välkomna till biblioteket i Katrineholm där litteratur om skolan och dess grundare finns samlad. Utanför entrén finns också ett offentligt konstverk av Fogelstadsgruppen utfört av konstnären Ann-Charlotte Fornhed.