De senaste dagarna har debatten varit hätsk kring Margaux Dietz bok (“Arnold reser till Sydafrika”), där kritiker menar på att hon endast tar upp vita européer och därefter hur till vida privilegierade de är med möjligheten till att resa utomlands till ett exotiskt resealternativ.
Jag motsätter mig däremot detta hävdande. Vi lever i ett land där yttrandefriheten är ett faktum och där man ska ha rätt till att författa om det ämne som önskas från författarens sida, så länge det inte bryter mot de regler som finns runt grundlagen. Det finns rimligen de som menar på att det är just det bokens innehåll och skildringar gör: att kränka ursprungsbefolkningen. 

Bara för att man inte lyfter ursprungsbefolkningen i fråga, så behöver det inte betyda att man kränker ursprungsbefolkningen. 

Att sympatisera med yttrandefriheten innebär också att man värnar om det fria ordet, vilket är en betydande del av den litterära verksamheten. Andan i dagens samhälle att finna onödiga detaljer betydande, är en syn som delvis inskränker frågan om det fria ordet. Detta eftersom man till stor del fokuserar på att finna “fel” i en handling utifrån de punkter man i dagens debatt anses vara viktiga. Kritiker vrider på så sätt sina tankar utifrån den samhällsdebatt som pågår runt omkring. Vikten av hur till vida välskriven boken förtvinar i takt med att man fastnar vid onödiga detaljer. Syftet med boken har aldrig varit att kränka ursprungsbefolkningen. Det handlar om en felaktig vridning från en grupp med människor som finner det intressant att finna något nytt att kritisera.