Fina grönområden, kommunalägd restaurang, tiggerideportering. Vad är det egentligen som kommer att bidra till att fler väljer att bo i Katrineholm?

Jag flyttade hit för mer än ett år sedan. Min största farhåga var att rycka upp barnen från välfungerande skolor och sätta dem i Katrineholms. Tyvärr kan jag, med facit i hand, konstatera att min oro var befogad. Ordnings- och trygghetsproblematiken skrämmer mig, likväl de dystra skolresultaten. Mina barn har aldrig tidigare blivit slagna i skolan för att ha uttryckt en avvikande åsikt eller fått lov att gå ut från klassrummet för att få studiero medan de som stökar får sitta kvar. De är inte vana vid att elever käftar emot lärare eller med skolledningar som mörkar allvarliga incidenter. Men nu har det blivit vardag. 
Varför reagerar inte katrineholmarna? Varför förväntar ni er inte att era barn ska få samma möjligheter som barn i andra kommuner? 

Vad jag inte oroade mig för var att komma in i samhället. Jag är en social person, har aldrig haft svårt att knyta kontakter och har alltid varit engagerad i civilsamhället. Trots det är jag fortfarande väldigt ensam här. Så fort jag öppnar munnen och stockholmskan hoppar ut så tolkas allt jag säger som nonsens och det finns inte något intresse i att släppa in mig i gemenskapen. 

Vill katrineholmarna att kommunen ska växa och utvecklas så ligger det i vårt gemensamma ansvar att vara mer välkomnande, nyfikna och att ställa krav på kvalitén i de kommunala verksamheterna. Jag skulle även välkomna ett mer aktivt civilsamhälle
Kom igen nu, vi kan bättre än såhär!