Varför hårdare linje i migrationspolitiken?

Det påstås att vi nu måste satsa på integrationen innan vi kan ta emot fler. Men om integration alls skall lyckas så är väl en första åtgärd att låta familjer återförenas. Skriver Ylva Eliasson.

Det påstås att vi nu måste satsa på integrationen innan vi kan ta emot fler. Men om integration alls skall lyckas så är väl en första åtgärd att låta familjer återförenas. Skriver Ylva Eliasson.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2020-09-18 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Det finns en guldreserv av humanism i Sverige har Kerstin Ekman sagt. Den undersökning som svenska kyrkan och Röda korset har gjort tycks visa att detta stämmer. Så hur kan det då komma sig att i stort sett alla politiska partier, i sin jakt på väljare, tycks tävla om att representera den hårda linjen när det gäller migrationspolitiken.

Migrationskommittén lyckades inte komma överens om nya regler trots att samtliga förslag innebär åtstramningar jämfört med nuvarande regler. Åtstramningar som anses nödvändiga för att stoppa den invasion av migranter som kommer varje år. För närvarande uppgår den siffran till 22000 (att jämföra med de 160000 som kom 2015)

Det påstås att vi nu måste satsa på integrationen innan vi kan ta emot fler. Men om integration alls skall lyckas så är väl en första åtgärd att låta familjer återförenas. Att sen låta permanenta uppehållstillstånd bli regel skulle också underlätta betydligt. Då kan människor starta om sitt liv på riktigt samtidigt som detta skulle spara in en hel del byråkrati.

Till sist undrar jag hur många som känner till att människor som fått avvisningsbeslut, men av en eller annan anledning inte kunnat lämna landet, ställs helt utan både bostad och försörjning. En stilla undran infinner sig då. Var har man tänkt att dessa människor ska ta vägen. Tänker man över huvud taget på konsekvenserna av sådana beslut?