Varför fungerar det plötsligt inte att vara alliansfri?

Insändare 8 maj 2022 21:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Välkommen till Nato-debatt i Sverige 2022 där slagorden är som hämtade från George Orwells ”1984”: ”Krig är fred.”

Sverige vägrar konsekvent skriva under FN:s konvention om kärnvapenförbud. Varför? Hur kan det vara något dåligt med ett kärnvapenförbud? 

Samtidigt pågår en väldigt märklig omvändning av alla röster mot ett Nato-medlemskap och när de mest genomtänkta socialdemokratiska rösterna Daniel Suhonen och Anders Lindberg plötsligt har svängt i frågan, så undrar man vad de vet som inte jag vet.

Putins invasionskrig av Ukraina är ett brott mot mänskligheten och bör dömas därefter. Men man ska samtidigt vara på det klara med att ett Nato-medlemskap avslutar 200 år av svensk alliansfrihet. Man ska också vara på det klara med att Nato är en krigsorganisation där Donald Trump om två år kan vara den mäktigaste spelaren. Och man ska vara på det klara med att NATO är en kärnvapenallians och att man som medlem stöttar nationers kärnvapeninnehav. Och plötsligt så känns det som att jag fick svar på mina inledande frågor. 

Vad är det som plötsligt gör att den alliansfrihet som fungerat genom två världskrig och två århundraden inte skulle fungera nu? Det finns inget hot mot Sverige så länge vi tar avstånd från Nato. Sverige kan som NATO-medlem också bli tvungna att delta i ett framtida amerikanskt invasionskrig, vill vi det? Vill vi vara med i en krigsorganisationen där Turkiets Erdogan, som är en tydlig demokratimotståndare, är en viktig maktfaktor? 

Sverige är ett EU-land och man kan säga mycket om EU, men gemenskapen har fungerat väldigt väl för freden för dess medlemmar!


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa