Replik på Monica Johanssons m.fl. debattartikel ”Vården blir inte bättre som hyresgäst hos staten".

Sjukhusvården har bedrivits sedan förra seklet av Landstinget. Redan på den tiden var jag kritisk mot att Landstinget bedrev sjukvård. Den främsta orsaken till min kritik berodde på att vården var fullständigt ojämlik och odemokratisk. Man måste bo i rätt Landsting och ha drabbats av rätt sjukdom för att få rätt vård. 2011 började man så smått att bilda regioner i Sverige. Hoppet tändes då hos mig att Landstingen definitivt skulle hållas bort från sjukvården. Hoppet grusades emellertid då Regionerna tog över sjukvården. Resultatet blev som vi alla kunde se en ohanterlig, växande och okontrollerbar administration. Det behövdes ju ”gubevars” fler chefer och fler mellanchefer. Regionerna av idag har ju visat sin inkompetens inom ett flertal områden. Det första och största var den pågående pandemin. Det fanns ingen samordning av förhållningssätt inom sjukvården. I vissa Regioner infördes besöksförbud ganska omgående medan andra Regioner tvistade om hur effektivt det var med munskydd och visir. Staten kunde bara genom Folkhälsomyndigheten ge rekommendationer om förhållningssätt. Hade staten haft det fulla ansvaret hade rekommendationerna kunnat utformas till regler istället. Ett annat allvarligt misslyckande är ju att alla Regioner har sitt eget datasystem bland annat för journaler. Man har inte kunnat komma överens om ett gemensamt system eller ens system som är kompatibla med varandra. 

Monica Johansson med flera kritiserar Wallström och Anderssons utredning om en ny tillsynsmyndighet som koordinerar och styr vården efter nationella riktlinjer. 

Med andra ord jämställd och demokratisk vård över hela riket. I stället skjuter man in sig på att utredningen också föreslår att fastigheterna samlas i ett bolag och sjukvården på så sätt skulle bli hyresgäster hos staten. Man ifrågasätter också ekonomin och effektiviteten i den ny myndighet som än så länge bara är en del i utredningen. Om myndigheten får de resurser och den kompetens som erfordras finns goda möjligheter till både en effektivare och mer ekonomisk hantering än vad som sker idag.