Svårigheten att bemanna med personal inom vård- och omsorgsverksamheten i Katrineholms kommun fortsätter trots flertalet larm om den ohållbara situationen. Personal på ”golvet” sliter i en arbetsmiljö som tär på både kropp och själ. Arbetsgivaren lägger skulden på den pandemi som varit och menar i detta att man inte kunnat ordna reda i sjukfrånvaro, underbemanning och vikariebrist.

Återigen får jag ta mig för pannan! Varför har verksamheten ännu inte kommit till självinsikt? Varför utreder man inte sig själv, sin organisation och sitt ledningsarbete? Man borde ju reagera på att någonstans går det fel, när det också är kontinuerlig omsättning på chefer, sjuksköterskor och arbetsterapeuter. Så, vad är det som händer?