Häromdagen hade jag ett samtal med en man (svensk, medelålders och arg), som hoppades att Sverigedemokraterna äntligen skulle få de röstsiffror de förtjänade och om inte bli största parti, så i alla fall få en ledande roll i en konservativ regering.
Jag frågade om det var något speciellt som lockade just honom hos just SD. ”Integrationspolitiken förstås!” svarade han tvärsäkert. ”Sossarna har förstört Sverige genom att ta emot fler än vi klarar av”. Jag upplyste honom om att jag just fått höra att 100 miljoner människor just nu är på flykt från dödliga krig och har sett som sin enda utväg att fly för sina liv. Jag frågade om han inte tyckte att vårt land, som är ett av världens rikaste borde ha en skyldighet som medmänniskor att ge dessa hårt prövade män, kvinnor och små barn en fristad, åtminstone tills det blir fred i deras egna länder.
Om det blir fred där de kommer ifrån, kommer de flesta att återvända frivilligt, det kan jag lova. Jag frågade även vad han tyckte vi skulle göra för alla på flykt. "Ska vi strunta i dem och se om vårt eget hus"? fortsatte jag, innan han hunnit svara. Han svarade efter lite betänketid med att titta på klockan i sin telefon och utbrista: ”Jävlar vad sen jag är, måste sticka med en gång!” Varpå han studsade iväg som om marken brände under fötterna på honom.
Jag fick inget svar och har ännu inte fått klart för mig vad SD tycke Sverige ska göra i flyktingfrågan. Kan någon från partiet svara på detta. Vad ska vi tänka på förutom oss själva? Jag vet att Sverige inte kan ta emot alla – men kan vi rädda liv, måste vi väl försöka – eller?