Vart man vänder sig stöter man på den. Egoismen, ofta med starkt rasistiska förtecken. Dess utövare säger sig inte vara villiga att betala skatt som går till flyktingar ”som skjuter skarpt på gatorna och utnyttjar bidragssystemet”. Påståendena kommer inte sällan från grånade seniorer, som trots sin livserfarenhet ändå inte kan tänka sig in i någon annan människas situation, men som å andra sidan tycker väldigt synd om sig själva. Måtte jag inte bli som ni om några år. 

Till några av er som är mest intoleranta vill jag bara säga att jag gärna är villig att via min skattsedel bidra till att ni får snabb och kompetent hjälp med era eventuella krämpor. Jag hjälper gärna till så någon med långvarig ryggvärk får hjälp på en privat klinik, eller så den som haft oturen att drabbas av cancer får sin behandling. Eller ni som fick ett nytt knä, eller en ny höft häromåret, jag hade inte något emot att det togs av mina skattekronor till att befria er från era plågor. Det kallas solidaritet, har ni hört det ordet tidigare? Det betyder att de som har det bra hjälper de som har det dåligt, både i stort och smått. 

Sverige är ett av världens rikaste länder och vi har ingen moralisk rätt att neka hjälp till de som av någon anledning inte längre kan vara kvar i sina egna länder. Orsakerna kan vara flera, men oftast rör det sig om åsikter, religion eller sexuell läggning.

Visst, jag är inte blind för att utövarna av det eskalerande gängvåldet sällan har svenskt ursprung. Det är ett stort problem som inte går att lösa genom att vi skyller all jävelskap på invandrare.