Jag ser i ett tv-program hur en samling barn intresserade vänder och vrider på barnböcker, får hjälp att börja läsa. Det är ett läsprojekt i Australien för barn till aboriginer. Det projektet får Astrid Lindgrens Almapris.

Jag har svårt att tro att man skulle sätta läsplattor i händerna på barnen. Inte samma magik och ögonfröjd. Det visade med tydlighet hur stimulerande en tryckt produkt är jämförd med platta.

En tryckt papperstidning fyller liknande funktion. Den har ett överskådligt utseende, går att ta på, hantera, lämnas kvar, fortsätta i, sparas, klippas ur i, gås tillbaka till.

Nu kräver ekonomi att somliga i landet inte ska få tryckt lokaltidning. Det är "vi på landet". Än så länge delas den ut till tätort. Vad gör det åt vår nyhets-och faktainhämtning? Vad tar vi till oss av händelser i vår närdemokrati?

Vi kan hantera plattor, men jag ser att det blir ytterligare en skärm i raden av andra.

Blir nyhetsinhämtningen ytlig? Vad händer med informationen till stora delar av Sveriges landsbygd om nätet krånglar?

Tänker att detta är en allvarlig samhällsfråga, för våra vederbörliga ministrar. Och oss lantisar.

MB Hansson