Det är inte lätt när man precis är på väg in i vuxenlivet, att se saker i ett större sammanhang. Man har längtat i många år (13 är kanske att ta i) efter sin student med allt vad det innebär. Förstår att många är ledsna och besvikna att det i år inte blir som man tänkt. Själv är jag ledsen att jag förlorat min svärmor i pandemin. Det var inte alls vad jag tänkte skulle ske i år. Så snälla försök tänka lite större kring detta. Tänk om en av era älskade anhöriga blir smittade i kortegen eller studenten och i värsta fall avlider. Kommer det kännas värt det?