Det är så mycket som pågår runtom i världen. Spridningen av coronaviruset, barn som rånar, obalans i politiken.
Som hemmasittare med autism, så känner jag mig bortglömd. Visst, vi hörs inte så mycket, för vi gillar inte att ha för många människor som kollar på oss.
Men, jag har ett förslag. Eller rättare sagt en tanke som jag vill förverkliga, för det skulle hjälpa alla i längden. Om till exempel vi med autism faktiskt fick jobba med vad vi är bra på, så kanske åtminstone ett problem skulle kunna lösas. Vi tänker på ett annorlunda sätt. Ett sätt som påminner om Einsteins sätt att tänka på. Dom flesta kan sitta länge med ett problem medans andra tappar tålamodet eller bara låtsas om att det inte finns.
Vi har svårt att få jobb för att nu gäller det inte bara att vara duktigt på det man gör. Nu ska man också vara social, se ut på ett visst sätt. Vissa jobb behöver inte ha såna kriterier alls? Vi hade faktiskt lätt kunnat få ett jobb för omkring hundra år sedan, på den tiden då människans syn på folk med funktionsnedsättningar var mycket värre.
Nu känns det mer som att folk långsamt vill få bort oss från samhället men de är relativt tysta om det. Folk är mindre elaka, men fokuserar för mycket på utseende och hakar upp sig på våra sätt att hantera situationer, vilket låter som det skulle kunna vara en nyupptäckt funktionsnedsättning i sig. Tydligen vill arbetsmarknaden hellre ha personer som leker med sina mobiler än personer som faktiskt försöker arbeta.
Ni behöver människor som oss. Fiskar som inte kan klättra, för vi är gjorda för att simma.