Svar på Bo Bengtssons insändare av 8 april.
Bo Bengtsson försöker berätta för mig vad just-in-time är. Han kunde ha besparat sig den mödan. För just-in-time handlar inte om jättestora lager eller inga lager alls. Men det handlar i huvudsak om lager. ”Just-in-time står för en strävan att producera och leverera varor i precis den mängd och vid den tidpunkt som de behövs.” (Wikipedia) Det handlar således om att ha minsta möjliga lager utan att produktionen/verksamheten blir lidande, allt i avsikt att slippa binda upp kapital. Den som lyckas bäst med detta gör större vinster än konkurrenterna. Men hela denna strävan innebär att det inte finns någon beredskap för extraordinära händelser. Innan apoteksreformen fanns det stora beredskapslager, men efter att reformen trätt i kraft så smalt de ner till noll. Apoteken tog inget samhällsansvar och den borgerliga (och sedermera också den rödgröna) regeringen struntade i det hela.
Bengtsson skriver vidare: ”Nu väntar vi alla på Lundins nästa insändare där han kommer att proklamera att all framställning och försäljning av livsmedel där man idag gör vinst borde överföras till samhällsägande för att trygga vår välfärd.” Du kommer att få vänta Bengtsson! För någon sådan insändare kommer jag inte att skriva. Det vore klädsamt om Bengtsson inte klistrade på mig uppfattningar jag inte har.
Men vi kan väl säga något om livsmedlen i alla fall! Livsmedelsproduktionen sker ju verkligen inte i någon rak konkurrens mellan producenterna. Jordbrukspolitiken i EU står för nästan 40 procent av unionens budget, och utgör en brokig karta av insatser från statliga/överstatliga organ. Stör inte det en marknadsliberal som Bengtsson?
Sverige är bara till ca 50% självförsörjande på livsmedel. Vad vill du göra åt det, Bengtsson? Fortsätta lita till marknadskrafterna?