För drygt 100 år sedan fick kvinnorna rösträtt i Sverige, vilket var en stor politisk förändring på den tiden. Idag är det en självklarhet, men det finns uppenbarligen mycket kvar arbeta för gällande kvinnors förutsättningar. Jag har följt debatten i Katrineholms-Kuriren och blev smått chockad när jag läste att en nyexaminerad sjuksköterska får 26 600 kronor i månadslön efter att ha studerat tre år på universitet. Detta om något kan ingen politiker skylla ifrån sig att de inte kan göra något åt. 

Det jag i samma andetag funderar över är vad politiker har för utbildning när de har så förskräckligt svårt att räta upp ojämställdheten? Åren går och där händer det till synes ingenting. Självklart söker sig sjuksköterskor bort när de får så "skämmigt" låga löner och vårdtagare få ta smällen. Detta är en kvinnodominerad yrkeskategori, men detta mönster kan vi se i så gott som alla "kvinnoyrken".

Kommunals löneavtal i år var ju som "ett slag vid örat". Eftersom det är valår i år, så finns nu chansen för politiker att ta ett riktigt krafttag på detta område. Det är ju halva befolkningen som är hårt drabbade av detta "pinsamma" dilemma där alla politiker verkar bakbundna. 

Jag är innerligt trött på politiker som slår ifrån sig allt ansvar. Detta med jämställda löner är verkligen politik! Det ska väl inte vara förunnat enbart kvinnor som lyckats bryta sig igenom "det berömda glastaket" som kan få en lön värt att leva på. 
Nej, upp på barrikaderna nu alla kvinnor och protestera mot denna politik som tillåter att i stort sett halva befolkningen tillåts leva med sämre villkor än män.