Jag tror inte på människan som ser om sitt hus. Har egentligen aldrig gjort. Jag tror på den hypersolidariska människan, världsmedborgaren, utopisten som tror på medborgarlön, öppna gränser och 15 timmars arbetsvecka. Miljöaktivisten som insett att miljöpåfrestningen förskjutits till fattigare länder. Jag tror inte på nationalstaten därför att det är en dålig ursäkt för att få känna sig stark och trygg.

Jag tror inte på individuell lönesättning, jag tror på lika lön för alla. Jag tror inte på konkurrens. Jag tror på den fulla sysselsättningens politik eller införandet av basinkomst. Jag tror konkurrens stänger ner något vitalt i människan, något som drömmer om att få komma ut i det fria. Det var längesedan vi behövde konkurrera för att överleva. Det vi har räcker gott och väl till hela planetens folk. Allt annat är vidskepelse, ovilja att se bortom ett väloljat systems inskränkta fördelningmekanism.